Växtens natur

Jag har balkong. Jag har markis. Och visst är jag tacksam för att de båda hindrar det ständiga ljussken som annars skulle falla in. Men mina växter upplever det annorlunda – de går miste om en del av dagarnas solljus. Så de sträcker sig. Långsamt pressar de sig mot fönstret för att försöka komma ut i ljuset. Enträget och ständigt böjer de sig mot solen. Själv så vänder jag på dem ett halv varv då och då, så att de ska luta sig åt andra hållet. Trots denna behandling fortsätter de att sträcka sig mot solen, även om det ger dem tämliga lustiga former. Deras strävan efter ljus stannar kvar.

Även av växter kan man lära sig om människan.