På lördagskvällen gick jag för att se
An Inconvenient Truth (
IMDB) på bio. Det är en dokumentär med Al Gore, med fokus på växthuseffekten.
Först och främst blev jag förvånad att se att Al Gore kan vara fascinerande och karismatisk. Det är uppenbart att ämnet är mycket viktigt för honom, då han talar om det med brinnande emfas och har enligt honom själv gjort så i tre decennier. Tydligen har han äntligen funnit en arena där han kan sprida sitt budskap effektivt –vita duken.
Med An Inconvenient Truth vill han sprida kunskap om växthuseffekten, vad den beror på, hur människan påverkat den, vad den kan resultera i samt vad vi kan göra för att hindra denna förödande utveckling. Detta görs via fakta, statistik samt smart dramaturgi. Dokumentären är personlig, underhållande, och skrämmande. De som tidigare inte har läst om vilka effekter växthuseffekten kan ge, bör ta med sig en Valium eller två.
Det är främst två saker som jag – en person som anser sig ha någorlunda koll på ämnet – fann riktigt intressanta. Det ena är en undersökning av vetenskapliga artiklar publicerade i forskarlitteratur, jämfört med populärvetenskapliga artiklar från vanliga konsumenttidningar. I forskarlitteraturen råder konsensus; människans påverkan av växthuseffekten är ett faktum och den leder till en uppvärmning av atmosfären på vår planet.
Det lustiga är resultatet från populärvetenskapen – här hävdas i ca hälften av artiklarna att någon sådan konsensus inte råder, utan att forskarvärlden inte alls är överens om att fenomenet ens existerar. Mycket konstigt. Al Gore själv tror att det helt enkelt finns intressen med mycket pengar som inte vill att världen ska acceptera växthuseffekten som något reellt hot, och han jämför det med hur tobakbolagen spenderat stora summor på att få människor att tro att det inte alls är självklart att det finns ett sammanhang mellan rökning och lungcancer.
Det andra som jag fann intressant var en jämförelse mellan mängden CO2 i atmosfären och atmosfärens temperatur. Forskare kan få sådan information genom att borra sig ner och ta upp prover ur isen i Antarktis. Isens djup är som en lång tidslinje, där fallen snö som skulle bli is innehåller luftbubblor som kan berätta om CO2-koncentrationen vid denna tid, samt hur varmt det var.
De har gått tillbaka 650 000 år i tiden, och med denna data skapat kurvor för att jämföra CO2-koncentration och temperatur. När man ser dessa kurvor tillsammans står det väldigt klart att det finns ett samband mellan de två; de två kurvorna har samma upp- och nedgångar. När CO2-koncentrationen blev högre, så blev det samtidigt varmare.
Vad betyder detta? En slutsats man kan dra är att argumenten om naturliga cykler (”det har alltid blivit varmare och kallare, det fanns en värmebölja under medeltiden, det är inget att oroa sig för”) inte längre är relevanta. Då sambandet verkar stå klart, så kommer det bli långt varmare än det någonsin varit under de senaste 650 000 åren eftersom CO2-nivån i luften aldrig varit så hög som nu – och kommer att bli skrämmande hög de närmaste decennierna om utvecklingen fortsätter som nu.
Man kan givetvis undra om det kan vara så att CO2-nivån förändras beroende på temperaturen istället för tvärtom, men det lämnar jag åt forskarvärlden och inte patetiska diskussioner på Internet startade av människor som inte vill se någon fara.
Se filmen! Du gör mänskligheten en stor otjänst om du ignorerar ämnet. Denna dokumentär är den största väckarklocka vi kommer att få innan det är för sent.
