Det emotionella u-landet

Trygghet. Smaka på ordet. Är det bekant? Det är smaken av husmanskost.

Ordet trygghet definierar Sverige. Socialdemokratin och arbetarrörelsen strävade under 1900-talet för att göra Sverige till ett tryggt land för alla. Varje svensk skulle kunna få ett jobb, och om du blev sjuk skulle ett socialt skyddsnät fånga upp dig i fallet. Orättvisor skulle bekämpas, så att klyftorna mellan rika och fattiga skulle försvinna. Alla skulle ha det gott, helt enkelt.

Snabbspola till Sverige år 2005. Ett land utan vilja. Tryggheten har förlamat befolkningen. Konflikter får inte förekomma, och ingen får sticka ut. Även om du inte gör någonting med ditt liv, så klarar du dig hyggligt ändå. Att vara förmögen är orättvist och därmed fult. Svensken är inlindad i skyddande bomull, så att han inte känner någonting. Människor sjukskrivs i enorma antal.

Socialismen har gett oss ett samhälle där vi alla kan vara någorlunda säkra, men det har också dödat mångas strävan. Och vad är människan utan strävan? Tom på energi. Utbränd. Sjukskriven.

Drömmen är död i vårt land. Men drömmar är dina att skapa.

Tillbaka på slagfältet – Battlefield 2

Så har Battlefield 2-demot släppts, och därmed skickat en mindre shockvåg genom spelvärlden. Senast jag var inloggad var antalet spelservrar redan över 2000, och det lär växa ända till spelets lansering den 23:e juni.

Jag hade inte riktigt förväntat mig det, men jag blev fast från första spelminuten. Det första som fångade mig var närstriderna, som har förbättras avsevärt från föregångaren 1942. Graden av kontroll är helt enkelt större.

Något som jag upplevde som negativt med DICE’s första spel i serien Battlefield var stridsvagnarna. Jag lyckades aldrig bemästra dessa fullt ut, och höll mig ifrån dem då de endast kändes frustrerande – vilket stal en del av spelet för mig. Stridsvagnarna i Battlefield 2 är istället smidiga att glida runt i, och eldgivningen är enklare. Fokus ligger snarare på taktik än arkadspelsnostalgi när det gäller dessa pansarkolosser.

Den stora nyheten är squad- och commander-systemet. I sig inget innovativt, då det av många numera glömda Team Fortress 2 lovade ett likadant gameplay ungefär vid Jesus födelse. Likväl är det briljant genomfört, och dödar en av föregångarens största nackdelar med en smäll – bristen på teamwork på publika servrar.

Istället för 32 spelare som irrar omkring planlöst på slagfältet, kan man nu gå samman i squads. Detta ger flera fördelar. Man ser sina squadkamrater utmärkta i grön färg både på kompassen och via namnet ovan deras huvud. En spelare är squad leader, och kan ge order (mål) som dyker upp på kompassen. Dessutom kan man text-chatta inom gruppen, och spelet stödjer till och med voice chat för de som vill prata direkt till sina squad-medlemmar.

Commander-rollen ger äntligen en övergripande strategi till striderna. En spelare ser slagfältet ovanfrån, och kan ge order ganska likt ett realtidsstrategispel. Dessa order går till squad-leaders, som i sin tur kan acceptera dem och ge dem till medlemmarna i sin squad. Det sköna är att det faktiskt fungerar – folk samarbetar!

Negativa saker finns självklart. ”Base raping” var något jag var förvånad över att de inte lyckats designa bort. Den fantastiska ytan döljer att grunden är precis densamma som i Battlefield 1942. Trots detta, så har DICE ändå lyckats ge spelet de funktioner man inte visste att man saknade tidigare, och striderna känns så mycket mer levande än tidigare – med infanteri, stridsvagnar, helikoptrar, jetplan, artilleri som alla kämpar för samma mål.

Nu räknar jag dagarna till spelet anländer till butikerna!

Demot inkluderar en karta, 2 av de 3 spelbara fraktionerna, och kan hämtas på Fragzone.

Grand Theft Auto

Äntligen har GTA: San Andreas kommit ut till PC. Det ska sägas att det luktar lite väl mycket konsol om det, men är ändå en värdig uppföljare. Det känns att spelets utvecklare har brytt sig om både helheten och detaljerna. Men det viktigaste är som alltid med spel i GTA-serien: omotiverat våld i mängder!

Efter klasskamp kommer...

Feminismdebatten i Sverige bubblar. Få media har vågat gå emot de allt mer extrema tendenserna i feminismen, av rädsla för att verka försvara våld mot kvinnor eller ojämlikheter. Men så visade SVT sin dokumentär (Könskriget) om ROKS – en organisation som har en stor mängd kvinnojourer under sig – och plötsligt så vågade journalisterna tycka igen. Och tyckt har de gjort. Kanske kan vi återigen börja närma oss den feminismdebatt vi behöver – den om jämlikhet och diskriminering.

Som vi såg i SVT:s dokumentär har åsikter från den mansfientliga organisationen ROKS lyckats nästla sig in i regeringen, via den mentalt underbegåvade Margareta Winberg. Vid sidan av stora bidrag till ROKS har vi därmed fått ett näringsliv som inte fritt kan välja kanditater till sina styrelser, då de lever under hot om kvotering (hotet är reellt, Norge har redan infört en sådan lag). Vi har familjer som inte längre har rätt att fritt disponera sin föräldraledighet. Universitet ska tvingas införa kurser om den rätta, feministiska läran i vissa av sina utbildningar.

Frihet offras på feminismens bål. Inget nytt under solen; alltid finns det något bål att bränna människors personliga frihet på. Allt för kapitalet eller den rätta ideologin.

Som avslutning har jag för nöjes skull har jag samlat några fina citat ur debatt-artiklar i Aftonbladet:

”Men tyvärr sträcker sig mäns våld mot kvinnor även till andra samhällsområden där konsekvenserna för kvinnor inte har åskådliggjorts. Män är vållande i 92 procent av alla trafikolyckor med dödlig utgång. Mer än dubbelt så många kvinnor dödas varje år av män i trafiken som genom avsiktligt våld. Bilen är männens mest dödliga vapen.”
– Karin Svensson Smith

“Men ni andra systrar då? Varför finner ni er? Varför kan inte ni berätta om männen som förtryckare, hustrumisshandlare, talibaner eller allmänt otrevliga typer?”

[...] ”Och visst är det underligt att så många kvinnor fortfarande älskar, beundrar eller helt enkelt bara fördrar män, med tanke på vad män gör mot kvinnor.”
– Margatera Vinberg, f.d. vice statsminister

"Varje gång en man vägrar använda kondom – och kvinnan går med på det – handlar det om maktutövning. När killarnas vilja väger tyngre utsätts tjejerna för oönskade graviditeter och smittspridning, bland annat HIV.”
– Flera författare

”Män har mer pengar än kvinnor och kostar samhället mer, är det då inte rimligt att de tar ett kollektivt ansvar? I miljöpolitiken är det självklart att den som förorenar också betalar för sig.”
– Gudrun Schyman, f.d. partiledare

Efter klasskamp kommer könskamp, uppenbarligen.