En svensk tiger

I Sverige har vi bestämt oss för att ett försvar inte har någon funktion efter Sovjetunionens fall. Och visst, Ryssland är knappast ett hot mot oss idag, och inga andra större hot sprider heller sina skuggor över oss i denna minut.

Men hur ser det ut om tio år? 20 år? Förändrigar i världen går allt snabbare, och en allvarlig politisk konflikt kan snabbt eskalera till att bli en militär sådan. Sådana förändringar kan man inte förutse. Konflikter mellan väst- och arabvärlden är inte helt främmande, och maktbalansen ser ut att förändras de närmaste decennierna, med bland annat Kina som kommande stormakt.

Hela Europa verkar inställt på att bygga ett EU-försvar, där varje land bidrar med en liten del för att kunna kyla ner oroshärdar, som till exempel bråkande bönder i Jugoslavien. Men vad skulle ske om en kraftfull, militär makt skulle bestämma sig för att ge sig på ett europeiskt land? Då kan vårt gemensamma men ensidiga ”försvar”, optimerat för mindre punktinsatser, inte gör mycket.

Att lägga ner stora delar av militären går snabbt, men att bygga upp materiell, strukturer, kompetens och manskap tar mycket lång tid. Senaste gången vi satt i knipan var när en herre vid namn Adolf Hitler bestämde sig för att Europa skulle bli tyskt. Då hade vi ett mycket svagt försvar, vilket innebar att vi tyst fick titta på när nazisterna använde våra järnvägar för att enkelt kunde ta sig till Norge, där de dödade och ockuperade våra grannar.

Hur har sveriges folkförsvar förändras de senaste trettio åren? 1975 hade vi 750 000 man redo att strida för vår frihet vid en mobilisering. Idag är siffran 209 000. Vi hade 20 ubåtar, idag är siffran 5. Vår kust hade 70 ytstridsskepp att försvara sig med, och idag har vi 12 stycken. Antalet flygdivisioner var 40, idag ska vi behålla luftherraväldet med 8 divisioner. Och hur ser planerna ut för den närmaste framtiden? År 2007 kommer vi att ha tillgång till 31 500 man vid en mobilisering. Som en jämförelse kan sägas att vi har drygt 65 000 städare i Sverige.


Eller en slapp gädda?

Feminism på villovägar

I Sverige pågår en massiv, feministisk kampanj i media. Sverige, och merparten av världen, behöver feminism. Att vi har en patriarkalisk maktstruktur i våra samhällen, behöver man inte vara ett geni för att se. Men tyvärr har feminismdebatten i Sverige spårat ur ordentligt. Istället för en sund diskussion om jämlikhet, rättigheter, ansvar och fördelning, matas vi med extremist-feministernas mansförnedrande kampanj. Idag publicerades en artikel i Aftonbladet, som ett debattinlägg skrivet av ett flertal herrar. 1:a december är den internationella AIDS-dagen. Helt i takt med tiden kan vi läsa att världens AIDS-epidemi beror på könsstrukturer; patriarkatet. AIDS är männens fel, med andra ord.

Det här måste sättas i det perspektivet att det politiskt korrekta synssättet i dagens Sverige är att alla män har en gemensam skuldbörda för all kvinnomisshandel. Uppenbarligen gäller det nu även för alla kvinnor som drabbas av AIDS. När en kvinna väljer att ha oskyddat sex med en HIV-smittad man, så bär jag uppenbarligen en del av skulden till att hon smittas.

”Varje gång en man vägrar använda kondom – och kvinnan går med på det – handlar det om maktutövning. När killarnas vilja väger tyngre utsätts tjejerna för oönskade graviditeter och smittspridning, bland annat HIV.”

Inte nog med att artikelns extremist-feministiska hållning är mansförnedrande (genom att den kollektivt utmålar alla män som förövare), den är även grovt kvinnoförnedrande. Kvinnan är uppenbarligen värnlös, och måste skyddas från de hemska männen. Varför skulle annars kvinnor vara helt ansvarslösa, samtidigt som männen bär hela ansvaret? Det är för guds skull så man resonerar kring barn och vuxna!

”Det här är en artikel skriven av män. För att mäns sexuella handlingar dödar. Både kvinnor och män. I Afrika, Asien och Östeuropa. Och i Sverige.”

Man kan fråga sig varför hela ansvaret läggs på männen. Gör inte kvinnan ett medvetet val om hon har oskyddat sex? Vad är det för en sjukligt snedvriden bild av mannen som förövare, vars högsta dröm är påtvinga kvinnor oskyddat sex? Personligen har jag aldrig “vägrat använda kondom”, men däremot har ett flertal kvinnor efterfrågat oskyddat sex med mig. Vems ansvar är det då? Fortfarande endast mitt, eftersom det enligt feministerna är mannen som har makten, och jag råkar vara man?

Det verkar främst vara lösa sexuella förbindelser som är temat för Aftonbladets artikel. Men är det inte så (om vi håller oss i väst) att män som är ute på krogen mer eller mindre kan tänka sig att gå hem med vem som helst, medan kvinnorna är lite mer återhållsamma och gör ett mer aktivt val? Placerar inte detta faktum makten i kvinnornas händer? Det är inte riktigt så att mannen går till nattklubben, klubbar valfri kvinna i huvudet, och släpar hem henne till sin grotta – för att där utsätta henne för oskyddat sex.

”När män köper sex, är otrogna, vägrar använda kondom, utnyttjar minderåriga är det hela tiden fråga om maktutövning.”

Bilden av män blir allt mer nattsvart för varje extremist-feministisk artikel som publiceras. Tidigare ursäktade sig denna typ av artiklar med att alla män inte var sådana. Sedan idén om den kollektiva skulden accepterades, verkar det dock vara fritt fram.

Trots allt tror jag inte att extremist-feminsternas agenda är att förnedra männen eller sprida någon slags manshat. Men det blir dessvärre resultatet. Dessutom motverkar det tyvärr de äkta feministernas sak.

Det mest briljanta i deras taktik är hämtat direkt från Bush. Either you are with us, or you’re against us. Den som skulle våga kritisera deras budskap, är bara en mansgris, en del av problemet. Tydligen är ”vi” rädda för feminismen, eftersom den äventyrar vår maktställning och våra höga löner. Jag ska avslöja en hemlighet: Jag bryr mig inte om ”männens” maktställning eller löner. Jag skiter fullständigt i det. Ointresset är totalt! Jag känner mig inte hotad, jag håller bara inte med er. Kan det vara möjligt?