Så oerhört viktigt

"Tog tåget hem idag.
Vill vara med på dotterns skolavslutning imorrn. Den är klockan nio på morgonen och dottern ska i år vara med i kören! Det vill jag inte missa!"

Jag förmodar (och hoppas) att hon hann se sin dotters skoavslutning, innan hon drabbades av den infektion som placerade henne på sjukhus – sjukhus hon aldrig skulle komma hem ifrån. Helené levde länge med bröstcancer, och bloggade samtidigt. Bloggen färgades dock långt ifrån bara av hennes sjukdom, utan hon visade prov på hur människor kan uppskatta livet även när det är väldigt svårt, när kroppen tacklar av.

Helené dog någon gång under augusti. Jag fick aldrig chansen att läsa hennes blogg eller kommunicera med henne medan hon levde. Nu står hennes blogg som ett bergfast monument på Internet, ett monument över hennes person. Som om hennes röst aldrig tystnat, även om inga nya ord någonsin kommer att skrivas.

Själv blir jag riktigt tagen av att läsa hennes blogg. Ikväll upptäckte jag den, läste den från början till slut, och förvånades över hur mycket livsglädje, energi och vilja hon hade under sin kamp. Så, inte genom sin död men genom sitt liv ger hon mig inspiration. Att minnas hur viktigt det är att välja att leva varje dag. Som hon försökte göra, trots att många dagar var så svåra.

Så oerhört viktigt.

Tack, Helené.